
Hej
läsare!
Nu
är vi framme vid Medeltiden. (1050-1521 ekr).
1521
var året för Stockholms blodbad och valet i Vadstena för Gustav Vasa
till riksföreståndare. Medeltiden var inte alls en så mörk tid som vi
fått lära oss att tro, vi fick en organiserad stat, 1161 kröntes vår
första konung "av svear och götars ätt", Karl Sverkersson tidigare känd
som kung i Östergötland.
Med
denna organiserade stat följde också lagar, inte minst för allmogens
jakt.
Redan
under bronsåldern fanns det muntliga lagar som styrde jakten, men först
på 1200talet blev dessa nedskrivna.
Varje
landskap hade sin egen jaktlag. Exempel på dessa följer nu:
Västgötalagen:
"Den äger hare som griper den, den äger räv som driver den, den äger
varg som vinner den, den äger björn som jagar den, den äger älg som
fäller den, den äger utter som tager den ur å."
Med
andra ord kunde du fånga eller fälla djuret så var det ditt.
Östgötalagen:
" Den äger räven, som driver honom, den tar haren, som griper
honom. Nu får ej bönderna taga rådjur, utan att de bliva skyldiga att
böta 3marker, ty de är konungens djur"
Här
dyker kronans vilt upp.
Dalalagen:
"Den som vill jaga må börja vid vinternätterna och jaga fram till
sommarnätterna. Jaga någon dessemellan, böte han 3 marker."
Här
har vi reglerad jakttid.
Skånelagen:
"Alla snaror och giller, som någon gör för vilda djur
eller för fåglar inom skog eller annorstädes på marken, skall han svara
för såsom för annat handlöst vådaverk."
Regler
för hur snaror skulle sättas och vittjas.
Västgötalagen:
"Går någon på björnspjut eller älgspjut och får därav sin bane, böte
den 3 marker därför, som äger det."
Så
här fortsätter våra landskapslagar att reglera allt det som finns
reglerat även idag. Magnus Erikssons landslag (1347), tog bort de
flesta av landskapslagarna och gjorde också så att allmogen miste de
flesta rättigheterna till att jaga som tidigare. Bland annat kom nu
något som kallades "konungs parkum" där endast majestätet fick jaga.
Höga böter drabbade dem som satte sig över detta och tjuvjagade på
dessa speciella marker. De djur som ingick i kronans vilt var älg,
hjort och rådjur. Undantag kom dock inom vissa landskap 1442, då
allmogen fick tillbaka rätten att jaga visst kronvilt.
Under
medeltiden kom också det som vi kallar riddartiden, de första riddarna
i Sverige kom direkt från bondeklassen och började dubbas ungefär på
1280-talet. En riddare förväntades att vara modig och fysiskt stark, de
använde bla jakt för att träna sin styrka och snabbhet. Hjältemodig
jakt med spjut mot stora vildsvinsgaltar passade väl in i detta
sammanhang. I synnerhet som vildsvinet med sina stora, krökta,
knivbladsskarpa huggtänder representerade "svartviltet" - sinnebilden
för det onda och djävulens bundsförvanter.
Men
även under medeltiden fanns det elände och tandagnisslan. Inte nog med
att all jakt mer eller mindre togs ifrån allmogen och de ofrälse. Man
drabbades dessutom av svåra nödår och framför allt digerdöden. Sveriges
befolkning var under 1200-1300talet ungefär en halv miljon människor,
man hade odlat upp ungefär en halv miljon hektar mark. Ungefär en
tredjedel av Sveriges befolkning dog av pesten eller följderna av
svält, under vad vi kallar för "pestens tid" i vår historia. När
befolkningen började hämta sig efter de svåra åren, började man att ta
fram ny odlingsmark genom svedjebruk. Detta påverkade som tidigare
viltet på gott och ont, troligen mest på ont.
Under
medeltiden började människan att tillverka allt effektivare vapen.
Armborstet gjorde sin entré, en regel för användandet av detta
verkningsfulla vapen var, att det fick enbart användas "under jakt och
mot kättare och otrogna". Forskare tror att armborstet började användas
så tidigt som på 800-talet, men under 1300-tal fick armborstet
konkurrens av handeldvapnet. I en handskrift från 1389 finns två
handbössor nämnda och det äldsta bevarade skjutvapnet är
"Tannenbergerbössan" som med säkerhet existerade 1399. denna var av
stångbössemodell dvs. ett 33 cm. långt gjutet bronsrör med en kaliber
på ungefär 36 mm. Den bakre delen av pipan hade en insvängning i röret
och rymmer krutladdningen. Röret har ett eldhål på översidan och
baktill ett fäste för en lång trästock. Man höll pipan med den ena
handen, stocken stödd mellan armen och kroppen, medan man tände krutet
med den andra handen.
(Dessa
bössor var förmodligen farligare för skytten, än för det som skulle
skjutas: (förf,kom
,)
Under
tiden fram till 1500-tal utvecklades bössan från stångbössa till
luntvapen. Luntvapnet hade en avtryckare som gjorde det betydligt
lättare för skytten att träffa det, som han menade att träffa, istället
för att koncentrera sig på att få fyr på krutet. Efter detta gjorde
snapplåset sin entré på jaktstigen, man slapp nu den brinnande, osande
luntan. Den låsmodellen som var mest uppskattad av jägare torde vara
flintlåset det kunde genom en säkring låsas i ett halvspänt läge, som
gav skytten en fördel av att han kunde snabbt avlossa ett skott, utan
allt för många förberedande handgrepp.
Enda
fram till 1600-talet användes alla dessa vapen sida vid sida,
armborstet, luntlåsen, snapplåsen och flintlåsen men det vapen som kom
att överleva var flintlåsen. Det vapen som längst konkurrerade var
faktiskt luntlåsen de var "bössan som aldrig klickade" men till sist
fick även dom ge efter.
Ska
vi nu återvända till vår vän vildsvinsgalten.
För
att kunna beskriva jakten på vildsvin tvingas vi att förflytta oss till
Europa, här har nu de förut så populära jaktbytena uroxe, visent och
björn börjat att tryta, därför blir jakten på vildsvin mycket populär
eftersom det anses vara ett utmärkt och tufft sätt att umgås i
jägarkretsar. Även i Europa anses svinet tillhöra svartviltet med den
förklaringen att "det är en sinnebild av den onda människan, vilken
vägrar att omvända sig utan för evigt lever kvar i sin svarta synd. "
Överallt finns bevis för att jakten på vildsvin var att ses som något
mycket speciellt. På bösskolvar, på svärdsfästen, på vasar från antiken
mm.mm.
Jakten
företogs på framför allt två sätt, antingen från hästrygg med lansar
eller med hundar som ställde galtarna. Man lät ta fram en speciell
hundras som var en blandning mellan vinthund och doggar, dessa hundar
liknade det som vi i dag skulle beteckna som en Grand danois. För att
skydda dom dyrbara hundarna mot vildsvinen lät man tillverka
skyddsbrynjor eller hundtäcken. Det fanns lagar som skyddade hundarna,
skulle någon skada, stjäla eller döda dessa djur, utgick där ett straff
som var liknande det som gällde för tillfogande av skada mot människor,
i högre ståndklass.
Johan
den III av Sverige lät, under 1500-talet, göra om hela Öland till ett
enda stort vildsvinshägn och lade dödsstraff på de bönder som dödade
något av hans högvilt. Man tilläts ha hundar som kunde skrämma bort
vildsvinen, men då skulle hundarna vara stympade på det ena bakbenet så
att de inte kunde skada vildsvinet.
I
hela Europa led bönderna under vildsvinsplågan men kunde inte göra
mycket åt det, svinen var skyddade av adeln och kungahusen. Man har
dokumenterat jakter där upptill 1000 svin fälldes under en jakt man
hade orkestrar som spelade för att åskådarna inte skulle behöva höra
hur vildsvinen skrek när de slaktades. Detta får en att tänka på
gladiatorspelen i Rom, det var mycket populärt att bevista en sådan
slakt.
I
Sverige fick kungahuset så småningom släppa på jakten och i slutet av
1600-talet var svinen så gott som utrotade i Sverige, men de blev
inplanterade igen längre fram. Detta är dock något vi kommer till
senare
Med vänlig
hälsning
Eva
|