Så är jag tillbaka, idag skall jag täcka en ganska stor del av vår historia. Från forntid till medeltid.

Från tiden när Ulv levde med sin familj, fram tills för ca 6 000 år sedan hade vi i norden ett varmt klimat. Under en period som ligger över 3 000 år förändrades klimatet på så sätt att vintrarna blev kallare och somrarna torrare. Människorna blev bofasta och övergick från jägare och samlare till att bli jägare och odlare. Man började hålla tamboskap, dessa djur och den kulturen kom till norden med nya folkgrupper som invandrade från Europa.

Det finns arkeologiska bevis för att bla.  får, nötkreatur och svin hölls som tamboskap redan för 5 000 år sedan.

För ca. 3 000 år sedan inträffade det som vi i vår nordiska historia kallar Fimbulvintern. ( Snorre Sturlasson har nedtecknat om denna tid i Eddan) ” Yxtid, mordtid, kluvna sköldar, vindtid, vargtid, förrn världen faller.”  

Tiderna var hårda och det fredliga samhälle vi innan hade haft förändrades och vi började att bygga försvarsmurar runt våra bosättningar, vi lever nu i försvarade samhällen.

Övergångsfasen mellan dessa kulturer kallas för ”Landnam”-perioden, detta ord kommer från det fornnordiska språket och betyder ”ta land i besittning.”

Nu börjar människan på allvar påverka naturen och livet för det som är jaktbart vilt. Man högg ner skog och brände för att skaffa odlingsbar jord, ”svedjebruk”, man kunde ta ett par skördar på varje svedje, sedan fick dessa bli betesmark åt tamboskapen. Detta gjorde att de vilda gräsätarna hade svårare att skaffa bete då de måste konkurrera om födan med de stora flockarna av tamsvin och får, följden blev att människan fick allt mindre vilt att livnära sig av.

Benfynd visar att det vilt som huvudsakligen jagades var älg, hjort, rådjur, hare, vildsvin, björn, grävling, bäver, räv, ekorre och skogsmård vid kusterna jagades även säl då främst vikaresäl många av de fåglar vi jagar idag jagades även då.

Bronsåldern (1800-500 fkr) har av många ansets vara en ”guldålder” för människans utveckling, vi kan nu smida våra vapen och därigenom också effektivare jaga det flyende viltet.

Tiden från ca. 2500 år sedan och fram till medeltid inkluderar ”folkvandringstid, vendeltid och vikingatid”. Denna långa tid i nordens jakthistoria ska jag nu försöka att sammanfatta:

Hundarna, som var av en ras som kan jämställas med den idag mycket använda rasen Gråhund, användes för att få bytet att stå stilla medan man sprang fram för att lägga det dödande sticket eller slaget. Man kan på hällristningar bla. från Massleberg och Hultane i Bohuslän se bevis för att hundarna användes för att ställa djuret så att jägaren kunde avsluta jakten.

Skidorna var en uppfinning som var mycket effektiv när vinterjakt bedrevs, den jakt som man betecknar som skarsnöjakt är, som väl är, idag förbjuden i lag. Djuret drevs genom skarsnö som skar upp deras ben och bogar så att djuret till sist blev så svagt, pga blodförlust, att jägaren kunde komma till att lägga det dödande sticket. Denna metod användes främst på älg och ren.

Trampfällor, fallstockar och snaror är ytterligare bevis på jägarens uppfinningar. Trampfällan var ett fångstredskap som bestod av en urholkad kraftig stock, helst av ek eller bok, i denna satt konstruerat två slagfjädrar av böjligt, segt träslag tex. vide eller färsk björk i den urholkade ekstammens botten fanns en trampa som utlöste bågarna och djuret satt fast. Dessa fällor var så stora att inte ens ett högvilt kunde springa iväg med det. Det krävdes tre man för att spänna upp fällan.

Fallstockar användes i huvudsak för att fånga mindre pälsvilt, den bestod i en på längden delad stock som apterades med bete och en anordning av pinnar som slog ner överliggande stock.

Snaror användes på samma sätt som idag , med den skillnaden att man då snarade även högvilt.

Jakt med rovfågel, var något som kom till oss då vi började röra oss över stora områden inom och utom Europa.

Det finns bilddokument bla från en kyrkport i Roglösa, Östergötland som visar hur jakt på högvilt gick till, man hetsade viltet med hundar och sedan släpptes rovfåglarna att hacka ut ögonen på bytet och på så sett hindra dess flykt, så att jägaren kunde komma till att döda det med spjutet.

Skyddsmaskering är lika gammal som jakten själv, ett sätt att smyga sig på bytet var att klä ut sig till ko, för att kunna smyga sig på tex sjöfågel.

Detta är bara en bråkdel av vad som finns dokumenterat om jakt under denna tidsera, men utvecklingen går fort och det är inget fel på fantasin under denna tid av vår historia, det finns dock en sak jag skulle vilja sett och det är fullvuxna män utklädda till ko, smygande längst en sjökant, förmodligen helt obetalbart, men säkert effektivt.

Nästa gång går vi från medeltid och framåt.

På återseende och farväl

Eva