Både honor och hanar blir könsmogna under det första levnadsåret, men det är sällsynt att en gylta blir betäckt innan hon blivit 1½ år, dvs. andra hösten. Galtarna har oftast sin parningsdebut i 2-4-årsåldern.

Vildsvinssuggorna är brunstiga betydligt längre än andra klövdjurshonor, deras parningsperiod kan pågå i upp till 9 månader. Brunsten regleras av dagslängden, kortare dagar under sensommaren stimulerar utsöndringen av könshormoner. Men andra faktorer som t.ex. socialt samspel och tillgång på föda spelar in för starten av brunsten. Ofta är det ledarsuggans brunststart som sätter igång flockens brunstperiod. Dock är det så att om ledarsuggan skjuts bort, kan en allmän förvirring uppstå i gruppen och brunsten kan bli antingen för tidig eller försenad, vid sådana tillfällen kan även unga gyltor bli betäckta och få kultingar under sitt första levnadsår.

De äldre galtarna är dominanta över de yngre, aggressiva duellerna är vanliga bland galtarna. När galtarna har rangordnat sig, börjar de dominanta hanarna att uppvakta honorna. Detta sker genom att galten rytmiskt grymtande, knuffar suggan i flankerna, nosar henne i genitalområdet, ställer sig på tvären framför henne för att visa upp sig och försöker upprepade gånger att lägga hakan på hennes bakdel - en stimulering som får en parningsmottaglig sugga, att "ställa upp sig", dvs. ställa sig i parningsposition. Galtarna har feromonkörtlar i sina läppar, denna för suggan oemotståndliga doft sprids med hjälp av grymtandet. Parningen pågår i 10 minuter och galtens spiralvridna penis passar in i fåror i suggans livmodertapp, i vilken en "plugg" bildas efter kopulationen.

Dräktighetstiden är 115 dygn och detta gör att de flesta kultingar föds under perioden februari till maj. Men de kan också födas under hela sommaren, då fel kan ske vid betäckning och suggan tvingas att brunsta om. En sugga av rasen Sus Scrofa har 6 spenpar. Suggan bygger bo eller näste där hon föder ibland upp till 10 kultingar, suggorna kan inte dia mer än 8 kultingar, de som föds utöver dessa 8 kan få di av annan sugga, men inte förrän hennes egna ungar har ätit färdigt, oftast dör dessa svaga ungar redan första dygnen.

Ungarna väger ca 5-6 hg vid födseln och stannar i nästet tills de är ungefär 10 dagar. Därefter följer de suggan tillbaka till flocken. Kultingarna avvänjes vid ungefär 3 månaders ålder, men de stannar med suggan tills hon skall föda nästa kull. Då stöter hon bort de gamla ungarna tills de nya kultingarna är avvanda, då släpps de gamla barnen in i flocken igen, denna process är förmodligen för att de nya ungarna inte skall behöva konkurrera med de äldre om mjölken. Årskultingarna är helt beroende av sin mamma för mat och vägledning och utan henne dör de flesta under sin första levnadsvinter.

Tillväxthastigheten hos kultingarna är stor, redan under de första sex månaderna ökar de till ca 20 kg. När de är ett år väger dom upp till 65 kg.